När världen vändes upp och ner. Ganska stark rubrik ändå. Det kan ju handla om så väldigt många olika saker. Livskris? Dödsfall? Otrohet (vilket jag själv blivit drabbad av)?

Det här inlägget kommer handla om någonting helt annat.

När jag va 12år (vill jag minnas) så skildes mina föräldrar. Skilsmässan i sig kanske inte va så farlig. Nu så här i efterhand så hade man önskat att föräldrarna hade vart mer sams än vad dom va, men det spelar ingen roll nu.

Jag minns inte riktigt efter hur lång tid, men efter tag, kanske 1år eller mindre, så skulle mammas “kompis” flytta in hos oss. Vi hade ju träffat denna kompisen tidigare och vi tyckte väldigt mycket om henne, och gör såklart fortfarande. Men det kom ju fram sen att dom inte alls va kompisar, utan väldigt mycket mer än så.

Pierre 12-13år hade extreeemt svårt att ta in den informationen. Jag pratade alltså inte med min egen mamma på 3 månader. Sa inte ett ljud till henne. Jag trodde då att de va det bästa sättet att visa mitt missnöje på. Hade jag träffat på mig själv vid den tiden så hade jag gett mig själv en örfil från helvetet. SMACK bara. Vakna upp ungjävel.

Nu idag älskar jag min mamma. Även fast hon inte finns med oss längre. Jag vet att fick försvara mina syskon, eller mest brorsan i skolan då han vart retad för att ha an “lebb till morsa”. Jag vart ju såklart vansinnig. Eftersom vi bodde på en liten ort så gick ju ryktet ganska snabbt. Jag upplever fortfarande att mammas och pappas dåvarande gemensamma bekanta tog avstånd mot just morsan i och med hennes val av partner. På den tiden va det väl så. Tror dock inte att de händer lika ofta idag.

Mamma och T va vad jag minns väldigt öppna från dag 1 ! Det hade väl det lilla jävla sketsamhället Gislaved väldigt svårt för. Finns nog ingen plats i världen som jag hatar så mycket som just Gislaved. Synd bara att farsan bor kvar och morsan ligger begravd där. Så man måste ju åka dit. Vare sig man vill eller inte.

Eftersom jag va som jag va när jag va “liten” så fick jag ju alltid hänga med överallt. Träffade väldigt många olika typer av människor. Vilket jag är väldigt glad för idag. Man måste få älska precis vem fan man vill. Utan att någon utomstående jävla IQ-befriad människa ska ha åsikter om detta.

Känns det rätt i magen, känns det i hela kroppen och själen att det är de här DU vill? Kör säger jag. Kör utav bara helvete. Vänta inte på att få va lycklig. Har du inte kommit ut? Gör det då. Vänta inte. Dom som verkligen älskar dig, älskar dig för den du är <3

Ska poängtera att jag själv är Str8. Men är du inom spektrat för HBTQ-världen så älskar jag dig lika mycket för det <3

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *