Mitt liv är långt ifrån perfekt. Jag har inte varit den enklaste människan att växa upp med. Fråga mina syskon. Jag har inte vart det enklaste barnet. Fråga min pappa. Morsan kan ni inte fråga, hon lever inte längre. Frågar man mina barndomsvänner så har 9/10 haft en “gemensam nämnare” när dom har sammanfattat min persona från förr. “Pierre, han har ett väldigt gott hjärta, han vill alla väl”.

Det stämmer ju! Jag vill att alla runt mig ska må så bra som det bara möjligtvis går. Jag har/har haft ett enormt temperament som många gånger satt käppar i hjulet för mig. Sen om det nu hör ihop med någon form av diagnos, det kan bara gud och vetenskapen svara på.

Jag har haft 2 vettiga förhållanden i mitt liv. Hur man nu definierar vettigt låter jag er klura ut själva. Det första riktigt vettiga. Det slutade med att hon va otrogen utomlands mot mig. Det råder delade meningar om det där, men enligt mig är det så att ligger man med någon annan när man är i ett förhållande så är det otrohet. Punkt. Så. Nog om det.

Det andra förhållandet slutade på liknande sätt, men där är jag mer on speaking terms med personen i fråga så att säga. Nej, jag har inte vart otrogen och kommer heller aldrig att va det. Punkt. Så. Nog om det.


Det har inte bara vart “mörker” och “elände” i mitt liv. Skulle jag räkna upp alla fantastiska människor jag träffat genom åren skulle den här sidan inte räcka till för det. Hästarna och kärleken till djuret och viss del sporten är det som fortfarande är anledningen till att jag står upp idag. Hade jag inte haft hästarna och umgås med när morsan dog 2012, så hade ni inte läst just det här inlägget idag/morgon/eller what ever when.

Häst är bäst helt enkelt!

2 Svar på “En dans på rosor”

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *